IMPORTANT, MUST BE READ... : Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??
Title : Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??
Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??
IMPORTANT, MUST BE READ...Fortsättningen från Malmö- resan alltså... Jag vet, jag vet. Det är två veckor sen nu. Men jag har varit så exceed sjuk senaste dagarna att jag inte orkat göra någonting. Jag kan inte återgå till den följetongen riktigt än.
(Kommer jag någonsin kunna det med tanke på oredan som är mitt liv? Det känns som att varje gång som jag påbörjat något nytt så sätts det på paus för något annat och sedan blir det svårt att återgå. Mina ofullständiga twenty utkast på olika blogginlägg är talande.)
Jag har legat på soffan och knappt lyft ett finger. En feber som toppade i söndags på 38,8 (min normala temperatur är 38,8 så det här kändes). Ordentlig huvudvärk. Ledvärk. Ont i halsen som tusan. Torr- hosta. Snorig. Och allt som allt resulterade det i energilöshet, trötthet och andfåddhet. Bara att resa på mig tog på krafterna. Jag var så exceed pigg i lördags, och trodde dessutom att jag var på bättringsvägen efter att ha haft feber i three dagar, att jag tog mig i väg på ett kalas hos mina kusiner som jag inte träffat på så länge! Sedan glatt vidare på en födelsedagsmiddag för en nybliven 65- åring. Jag tog det lugnt och mådde helt okej då. Åkte hem tidigt. Men söndagsmorgonen talade för att jag kanske borde ha stannat hemma… Jag hade frossa och det gjorde så ont att resa sig. Låg med huvudvärk hela dagen.
I måndags ringde jag för säkerhets skull till Hematologen. Det halsonda som ledde till lunginflammation som ledde till blodförgiftning våren 2014 låg i bakhuvudet. Jag vet att mina antikroppar är fler nu än dom var då, och jag vet att febern skulle ha skenat uppåt snabbare än en raket på nyårsafton om så var läget. Men du vet hur det är när en tanke fastnar… Det blir som en irriterande fluga mot fönsterrutan när human being försöker sova.
ALLO- sköterskan Klas som jag fick prata med rådde mig att komma inwards för säkerhets skull då det ändå hade gått v dagar med feber, varav iv med feber över 38,3. Han ordnade med en akut läkartid till dagen efter hos dr. Maria Creignou, en läkare på Hematologen som jag ännu inte träffat. Jag tyckte det lät bra och kände mig genast lugnare!
I tisdags vaknade jag upp utan feber för första gången på flera dagar. Så är det nästan alltid när human being väl är på väg inwards till sjukhuset, det är som upplagt för att folk ska tro att human being är hypokondriker! Är du riktigt sjuk? Boka tid hos en läkare så är du garanterar frisk innan du hunnit lägga på luren. Tips från coachen.Det var ändå skönt att komma inwards och bli undersökt. En liten hosta hade börjat smyga sig på och jag var ju fortfarande väldigt hängig och andfådd Läkaren Creignou hade en vänlig framtoning och var både noggrann, lyhörd och professionell. Jag fick snabbt förtroende hos henne och du ska veta att den här kvinnan som sitter framför tangenterna inte är särskilt lättflirtad när det gäller läkarkompetens och patienthantering. Jag har stött på för många ointresserade läkare, felmedicinerats för många gånger och snubblat över en hög med feldiagnostiseringar – både mer och mindre allvarliga. Men som sagt, det här kändes direkt som en läkare att lita på. Coodles to you!
Hon gjorde en noggrann kontroll av hela mig och sökte både efter eventuella känselbortfall, ömma punkter och hudförändringar samt kontrollerade reflexer, ögonens reaktion, blodtryck, syresättning, hon tittade hur mun och hals såg ut, kände på hela magen, ställde frågor om jag exempelvis haft annan smak i munnen och lyssnade på lungorna. Hon upptäckte inget speciellt men var low-cal osäker på om hon hade hört något i höger lunga eller inte. Hon beställde prover på blodet, halsen, näsan, urinen och ville även för säkerhetsskull ha en röntgen av lungorna. Förstår du nu varför jag kände mig så otroligt trygg i hennes händer direkt?
Syster Kerstin visade mig inwards på ett rum där jag fick lägga mig på en brits med en filt, sedan meddelade hon att det var low-cal väntetid. Det gick ingen nöd på mig, jag hade både mobilen och en tidning. Senare kom hon inwards och tappade mig på v rör med blod, tog näsprovet med en sug, halsprovet med en lång tops (usch vad jag ogillar but den sortens prov!) och sedan ytterligare ett blodtrycksvärde. När det var klart tog jag mig en våning ner till röntgen på drib in- tid. Normalt tar det bara 20-30 minuter. Nu satt jag i en timme… Tur att jag hittar på sjukhuset så jag hann springa och köpa mig en kaffe och en drinking glass innan jag slog mig ner i väntrummet. Och tur att jag har gjort lungröntgen femtioelva gånger tidigare så att jag vet exakt vad jag ska ta av mig, hur jag ska stå och när jag måste hålla andan. Tre snabba foton och fem minuter senare var jag påklädd och på väg tillbaka till rummet på Hematologen. Jag lämnade ett urinprov och sedan var det ytterligare low-cal väntan innan jag fick träffa dr Creignou igen.
Hon meddelade att proverna såg bra ut men att sänkan var på thirty vilket antyder en liten infektion någonstans i kroppen. Utifrån min onda hals och hostan så är det mest troligt en luftrörsinflammation. Röntgenplåtarna visade ingen lunginflammation vilket var en lättnad så hennes teori var någon sorts influensa. Tydligen har Parainfluensavirus dykt upp senaste tiden och mina symptom tydde på den. Innan hon visste vad det var för bakterie det handlade om så ville hon avvakta med antibiotika vilket lär vettigt. Så vi bestämde att jag skulle gå hem med hostdämpande brustabletter (Acetylcystein Mylan), kortisonspray (Mometasone) ifall jag höll på att få bihåleinflammation och efter att jag hade visat henne ett märkligt kliande område på handryggen sedan några veckor tillbaka så fick jag en fundersam min och kortisonsalva med orden ”det där får vi nog ha low-cal koll på”. Det känns som mitt sista bekymmer but nu. Hon skulle ringa igen på torsdag och ville ha inwards mig på återbesök nästa vecka. Det lät ju bra tyckte jag och åkte hem för att vila.
Hon meddelade att proverna såg bra ut men att sänkan var på thirty vilket antyder en liten infektion någonstans i kroppen. Utifrån min onda hals och hostan så är det mest troligt en luftrörsinflammation. Röntgenplåtarna visade ingen lunginflammation vilket var en lättnad så hennes teori var någon sorts influensa. Tydligen har Parainfluensavirus dykt upp senaste tiden och mina symptom tydde på den. Innan hon visste vad det var för bakterie det handlade om så ville hon avvakta med antibiotika vilket lär vettigt. Så vi bestämde att jag skulle gå hem med hostdämpande brustabletter (Acetylcystein Mylan), kortisonspray (Mometasone) ifall jag höll på att få bihåleinflammation och efter att jag hade visat henne ett märkligt kliande område på handryggen sedan några veckor tillbaka så fick jag en fundersam min och kortisonsalva med orden ”det där får vi nog ha low-cal koll på”. Det känns som mitt sista bekymmer but nu. Hon skulle ringa igen på torsdag och ville ha inwards mig på återbesök nästa vecka. Det lät ju bra tyckte jag och åkte hem för att vila.
Men redan igår på förmiddagen ringde hon tillbaka. Efter ett andra utlåtande av seniora läkare på röntgenmottagningen så hade human being ändå hittat något i höger lunga. Exakt vad det är jag har där är oklart, men något litet kunde human being se. Två saker for genom mitt huvud. ”Det är lungcancer” sa en röst som genast dumförklarades av en annan som sa ”klart det inte är ditt pucko, då skulle det ha synts på blodproverna och du skulle ha haft andra symptom”. Snabbt svarade den andra rösten snäsigt ”i så autumn måste det vara pneumocystis carinii!”. Det är en bakterie som jag fick 2002 nether första cancerbehandlingen och som långsamt höll på att kväva mig till döds innan human being upptäckte den. Jodå, jag överdriver inte ens. Mitt liv har varit en drama/thriller sen den dag jag föddes, fråga min mor. Men här svarade den mer sundare rösten ”skärp dig nu för fan och lyssna klart på vad läkaren har att säga!”. Sen blev det tyst i huvudet och jag hörde Maria fortsätta förklara att det verkar vara en liten lunginflammation och då det anses vara akut så vill hon inte vänta på svaren från bakterieodlingarna utan genast sätta inwards antibiotikan Spektramox. Återigen med tanke på min historia så kändes det som en väldigt bra plan. Jag fick även en effektivare hostmedicin utskriven då jag lät allt mer som att jag har rökt sen jag lämnade BB. Samma eftermiddag blev jag sämre ganska snabbt vilket gjorde att jag gav mig själv en klapp på axeln för att jag hade kontaktat Hematologen redan i måndags. Jag hade lovat att ringa tillbaka igen om febern åter gick över 38 grader. Än så länge, ta i trä, så har den inte gjort det.
Men jag fick svårare och svårare att ta ordentliga andetag igår och hostan tilltog hela tiden. Till slut kändes det som att jag skulle kräkas eller kvävas varje gång en laid upwards on kom, och ont i bröstkorgen gjorde det med. Så jag var evigt tacksam för Cocillana-Etyfin som höll dom i schack. Första antibiotikatabletten tog jag igår kväll och nu har jag tagit fyra stycken totalt.
Jag har inte haft feber idag och mår redan bättre men jag är fortfarande väldigt andfådd och en del av hostan är kvar. Sedan jag tog första tabletten så har jag haft ont i magen men framförallt mått väldigt illa. Två klassiska biverkningar av antibiotika som human being nästan kan räkna med. Däremot är jag inte van vid att det är så här kraftigt! Fortsätter det måste jag ringa och live on om en annan för jag kan inte må så här i fourteen dagar om jag ska kunna äta ordentligt. Fast å andra sidan är illamående en droppe i havet ställt mot dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning förstås.
Nu väntar jag alltså på svar från alla odlingarna som kan berätta exakt vad det är för en bakterie som jag har åkt på, för att läkaren sen kunna avgöra om jag står på rätt kur eller inte. Till dess ska jag bara ta det lugnt och låta medicinerna ha sin verkan.
Men jag fick svårare och svårare att ta ordentliga andetag igår och hostan tilltog hela tiden. Till slut kändes det som att jag skulle kräkas eller kvävas varje gång en laid upwards on kom, och ont i bröstkorgen gjorde det med. Så jag var evigt tacksam för Cocillana-Etyfin som höll dom i schack. Första antibiotikatabletten tog jag igår kväll och nu har jag tagit fyra stycken totalt.
Jag har inte haft feber idag och mår redan bättre men jag är fortfarande väldigt andfådd och en del av hostan är kvar. Sedan jag tog första tabletten så har jag haft ont i magen men framförallt mått väldigt illa. Två klassiska biverkningar av antibiotika som human being nästan kan räkna med. Däremot är jag inte van vid att det är så här kraftigt! Fortsätter det måste jag ringa och live on om en annan för jag kan inte må så här i fourteen dagar om jag ska kunna äta ordentligt. Fast å andra sidan är illamående en droppe i havet ställt mot dubbelsidig lunginflammation och blodförgiftning förstås.
Nu väntar jag alltså på svar från alla odlingarna som kan berätta exakt vad det är för en bakterie som jag har åkt på, för att läkaren sen kunna avgöra om jag står på rätt kur eller inte. Till dess ska jag bara ta det lugnt och låta medicinerna ha sin verkan.
Strax över midnatt nu och dags att krypa ner. Avslutar med en bild på den charmiga teddyn som hoppar omkring här hemma på soffan med hö kring munnen, inte ett bekymmer i världen och som alltid får mig på bättre humör.
Sov gott och håll dig frisk!
IMPORTANT, MUST BE READ...
Thank for your attention Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??
my blog Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??, Have a nice day.
0 Response to "Cancer Tips- Vad är det nu för en bakterie som jag har åkt på??"
Posting Komentar