IMPORTANT, MUST BE READ... : Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn.
Title : Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn.
Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn.
IMPORTANT, MUST BE READ... Alltså... Jag vet knappt var jag ska börja längre. Det händer så mycket i mitt liv nu så allt är bara en enda röra som jag mår dåligt över. Och då menar jag på den "sjuka sidan" av mig. Klart det händer en massa galna saker för friska Hanna också, men det hör till vardagen och är sådant som jag längtat så efter. Vanliga occupation är helt okej.Det som är irriterande med detta är knappast att huvudet flödar över av saker att skriva, jag älskar ju att knappa på tangenter och formulera meningar med betydelse! Nej, det mest störande är att jag ju inför transplantationen fick veta att vi skulle räkna med åtminstone ett år av occupation och tunga motgångar. Min väninna "Nyckelpigan" hade så gott som inga mediciner eller läkarbesök kvar samt jobbade 100% efter ett år.
Jag är mycket glad för din skull minute kära vän, tro inget annat! Jag är bara sotis för att det inte alls går lika bra för mig.
Jag hade alltså det där enda året att ställa inwards mig på när jag startade resan. Och jag räknade ner månader och dagar...
När jag sedan firade minute ettårsdag den 31 maj 2014 så insåg jag till mitt stora förtret att det inte var över än... jag var svag, åkte på det ena efter det andra och kunde fortfarande inte arbeta efter en tung smäll med blodförgiftning. Så jag mobiliserade mig och gjorde mig redo för ytterligare några månaders kamp. 2015 skulle bli mitt år!
Den 31 maj 2015 firade jag knappt. Jag tjoade calorie-free för mig själv innerst inne och jag tror att jag tog en sipp skumpa. Det var enbart för att jag fortfarande levde - och sånt bör human ju kanske vara tacksam för - men inte för att jag såg någon framtid. Motgångarna fortsatte nämligen dyka upp och fysiken var till och med sämre än året innan (hur nu det kunde gå till??).
Däremot, på only den dagen, träffade jag en individual för första gången som jag då inte hade en aning om skulle komma att betyda så mycket. Kanske är 31 maj någon slags "livsvändare" för mig på olika sätt?
Du som har läst minute blogg, delvis eller fullt ut, vet att jag har kämpat mycket och hårt. Trots att livet hela tiden gett mig hårda knuffar - och en och annan käftsmäll - så har jag mödosamt residuum mig från grade och hål med hjälp av minute medfödda envishet och alla hjälpande händer och stöttande ord i minute närhet. Men plötsligt tog det slut. Inte hjälpen och stödet runt om förstås! Ni fortsätter vara tålmodiga och underbara. Men minute envishet. Min motivation. Mitt ljus i tunneln. Det tog slut.
Men alternativet att bara ligga ensam i ett mörkt rum dag ut och dag inwards är trots det inte ett alternativ (även om det emellanåt känns enormt lockande, visst?). Så nu har jag utökat minute krets av händer som drar mig upp och knuffar mig framåt. Jag har minute terapeut och jag har minute livscoach. Jag vågar inte riktigt tro än, men jag vågar leva i nuet och det är väl bra nog för tillfället?
I maj fyller jag iii år. Ska det bli mitt avstamp bort från cancer och följdkomplikationer? Tiden får utvisa som human så fint säger. Jag orkar inte riktigt tänka så långt fram,
Något jag vill ta upp nu (inte för första gången, för jag vill minnas att jag har haft inlägg med detta ämne tidigare) är det här med barnlösheten som de flesta drabbas av efter en cancerbehandling. Anledningen till att detta ämne ploppar upp i huvudet idag är för att jag nyligen läste i ett cancer- forum om den sorg många unga drabbade känner, och att human upplever det som att sjukdomen har berövat en möjligheten till att få barn. Så även jag.Dessutom har frågan om jag är steril faktiskt ställts mig två gånger nu nether kort tid och det är bra att upprepa svaret. Tack förresten för att ni vågar fråga om sådana känsliga saker. Jag uppskattar förtroendet och uppmuntrar nyfikenheten för att sprida kunskap.
Ja jag är steril.
Jag kommer aldrig kunna få barn på naturligt sätt.
Jag kommer tvingas gå genom många processer och slåss mot regelverk för att kunna få en äggdonation eller adoptera. Och det kommer jag inte ens kunna ta upp på tal förrän om minst ett år till var det senaste beskedet.
Det finns föräldrar som slår sina barn, misshandlar dom verbalt, tvingar dom att växa upp i missbruk eller i sådan fattigdom att human varken har råd med mat eller kläder. Ändå kan dessa personer bli föräldrar, ingen kan stoppa dom.
Men inte jag. Jag anses nämligen inte vara en lämplig mamma. Min kropp är inte längre pålitlig nog att klara av en graviditet. Jag anses vara en endangerment som förälder eftersom jag har återinsjuknat en gång och mycket väl kan göra det igen. Visst låter det absurt?
Typ "neeeej, dig vill vi nog inte låta ta manus om ett barn... du kan ju dö ju!". Nähäää. No shit. Motfråga; är jag verkligen ensam om det?
Jag vet att jag skulle ha blivit en fantastisk mamma, men att behöva slåss för att få bli det var inte vad jag räknade med och jag vet inte längre om jag vill ta den kampen också. Det räcker liksom med det som har varit.
Men när det kommer till cancer och sterilitet så skiljer det sig calorie-free från autumn till fall. Det gäller främst de som har strålats och transplanterats, men kan även drabba de som enbart fått cellgifter.
Efter minute första behandling för fifteen år sedan så hade jag kvar en viss förmåga att bli gravid (och lyckades ska tilläggas, men jag förlorade fostret... fast det är en annan historia ).
Sedan återinsjuknade jag och efter den här andra omgången med strålning och nya celler så är chanserna minimala. Det som några läkare, professor Ljungman och gynekologer har sagt till mig är att det inte finns några som helst möjligheter i dagsläget, men att mirakel sker och kanske kommer äggstockarna någon gång vakna till liv igen
Tyvärr är jag en mycket cynisk människa som inte tror på mirakel. Däremot tror jag på ödet och hoppas att det finns någon mening i allt det här.
Det jag verkligen vill förmedla till dig som insjuknat är att du ska FRÅGA. Ta upp allt du undrar över kring sterilitet med din läkare. Hur ser det ut för dig? Vad gäller med din typ av behandling? Kan du få frysa inwards ägg eller spermier? Sådana här frågor känns inte viktiga när human precis fått en cancerdiagnos och det sista human tänker på med en dödlig sjukdom i kroppen är framtid och barn. Men tro mig, frågorna kommer att dyka upp förr eller senare.
Jag önskar att jag hade tagit upp det på en gång. Min cancer var en akut cast så cellgifterna skulle börja pumpas inwards samma kväll. När vi väl kom inwards på ämnet att frysa ner ägg så var det försent, hela minute kropp var redan förgiftad och det hade kunnat innebära livsfara för mig att genomgå den typen av ingrepp som det innebär.
Det här är inget som läkarna normalt tar upp. För det första så är all fokus på tillfrisknad och inget annat. För det andra finns det fortfarande inte så mycket kunskap kring vad som händer efter en behandling eller hur stora riskerna vs chanserna är för att bli steril. Men för unga är det ett ENORMT viktigt ämne att få prata om och human måste få veta vad human står inför. Ta reda på dina alternativ.
För alternativ finns det alltid, sen om human väljer bort dom så som jag är på väg att göra, det är ju upp till dig själv.
Och till er läkarstuderande som jag råkar veta hamnar här på bloggen i bland (varmt välkomna förresten!); prata om allt sånt här med era patienter! Även om vissa av er inte kan det medicinska så kan human alltid finnas där som ett samtalsstöd. Fråga om det finns en rädsla kring vad som kan hända med sexlivet och möjligheter att bli gravid efter en cancerbehandling. Det är vanligt att human totalt tappar sexlusten efteråt, vissa får stora svårigheter att genomföra samlag överhuvudtaget, kroppen förändras och svarar inte alltid på samma sätt efteråt, hormonerna fuckas upp, äggstockar somnar inwards (som mina), spermierna förstörs... Det finns så mycket.
MEN vissa klarar sig helt utan occupation efteråt och det är också viktigt att veta. Jag tänker att om human informerar i tid och låter den drabbade få prata av sig och lugnas, så kan human åtminstone undvika oförberedda situationer eller placebo- framkallade occupation i sexlivet.
Hoppas jag lyckas göra mig förstådd? Skräm inwards upp dig själv eller någon annan med vad som kan hända, men var medveten.
Nej nu räcker det för ikväll. Det finns mer att ta upp inom ämnet men det här är så väldigt tungt för mig att skriva om eftersom only barnlösheten fortfarande bränner i hjärtat. Men jag ska nog ta mig förbi den bitterheten och sorgen också. Lämna det bakom mig tids nog - som allt annat. Det blir som det bli ändå. Jag tröstar mig med minute fatalism.
Dessutom är det midnatt och jag ska jobba i morgon. Hur lyckas jag? Jag fångas av bokstäverna... Klister på tangenterna.
En sista sak;
Jag har blivit ifrågasatt och fått skeptiska blickar när jag nämnt att jag som 30-åring skaffade kanin. Det kanske inte är jättevanligt... snarare något human ger sina barn för att ha något att öva ansvar på. Men du måste förstå. Jag var länge isolerad. Avskärmad från omvärlden kände jag mig enormt ensam. Mitt eget missfall och cancerns lyckade försök att ta minute fertilitet gjorde mig ledsen och tom. Jag vet att en kanin inte är ett barn - så bakom flötet är jag inte - och han kommer aldrig kunna "läka" den delen i mig som verkligen ville bli mamma. Men det är ett litet substitut ändå. Någon att ta manus om och som behöver mig, någon att skratta åt, någon som håller mig sällskap, någon som väntar när jag kommer hem. En hund är för krävande. Fiskarna är inte mycket att gosa med. En kanin är perfekt.
Så jag kan framstå som calorie-free märklig i andras ögon för att få ha honom, det gör inget :)
Lakrits har precis tappat så gott som all sin tjocka vinterpäls och ser ut som minute lilla teddydvärgvädur igen, istället för en stor dammråtta.
Natti natt
IMPORTANT, MUST BE READ...
Thank for your attention Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn.
my blog Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn., Have a nice day.
Now you read article Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn. this permalink article is https://insightsintorealisticcanceradvice.blogspot.com/2017/11/cancer-tips-mina-arsdagar-bjod-inte-pa.html Thank you and Best regards. You Can read nice Tips below. IMPORTANT, MUST BE READ...
0 Response to "Cancer Tips- Mina årsdagar bjöd inte på det jag önskade. Och nej, jag kan inte få barn."
Posting Komentar